Alla hjärtans dag.
De enda som älskar mig är som vanligt min mamma och jag själv.
När man läser om allas planer för dagen så inser jag att jag saknar alla som älskar mig och älskar alla som saknar mig. Jag vill också gå på bio! och baka gulliga cupcakes! och skratta! skratta är nog det jag vill mest. 
Om sex veckor så kommer jag vara där dem är. Hoppas någon vill gå på bio, baka och skratta med mig.

Det blir ljust ute tidigt nu. Och det mörknar sent. Vid jul blev det mörkt vid 14 och kolsvart vid 15, vilket nu förflyttats vid mörkt vid 17 och kolsvart vid 18. Himlen är på dagarna numer blå, istället för forma månaders färgval, grå. Och solen har besökt oss några dagar i rad, om snön bara hade smält så hade vi sagt att våren har kommit.

Jag vet inte om det är ljuset, träningen eller de nya matvanorna, men jag har energi hela dagarna. Inga powernaps, inga sova bort hela morgonen. Min dygnsrytm är p-e-r-f-e-k-t. Åh! Det enda som saknar är att solen börjar värma, att man kan gå ut utan vinterjacka.

Kolla vad många plus!
& så få minus!

Solen skiner och dagarna går,
snart är det vår. Snart.

Vikten går neråt.
Ett minus som faktiskt är ett plus.

6 veckor kvar.
Det kommer gå fort.