Hybrisen jag haft ikväll berättar inte bara om hur jag ville ta på mig själv på bussen in till stan, utan också om hur illa jag kommer att må imorgon. Vill inte gå och lägga mig av rädsla inför bara tanken på den. Sveper vatten i takt med att ögonlocken faller tyngre & ser på Nile City.

Borde skriva ett avskedsbrev istället för ett blogginlägg, för det är ovisst om jag ens vaknar imorgon,
men; ett blogginlägg känns inte lika krävande,

Adjö.

Efter andra drinken fnittrade jag för mig själv, åt de mest banala sakerna. Saker jag inte ens minns nu.
Efter tredje blev jag ledsen, jag vet inte ens varför.
Det var ju det här jag INTE ville.
Hittade en gammal skolkatalog, munkebäcksgymnasiet 1999/2000, har ni räknat rätt kommer ni fram till samma sak jag kom fram till, att den inte är min. Utan min storebrors, letade fram honom och sedan var jag tillbaka, fnittrandes för mig själv.

Jag jobbar hårt trots att det står att jag är ledig i mitt schema.
Projekt 2.0 är i full gång.

Hur man uppgraderar sig själv;
Om manboy hade varit skrivit om en tjej/för en tjej hade den hetat girlwoman eller som Britney Spears faktiskt sjöng, not a girl, not yet a woman (trots att hon vid den tidpunkten faktiskt var över 25 & borde kommit över alla insecurities). Jag gör saker för första gången & vid den här åldern kan man verkligen säga att det är så, för man vet och man minns. Även om det handlar om att istället för att raka benen köra på hårborttagningskräm (HEAVEN! Varför har jag inte upptäckt denna uppfinning tidigare?) eller om att blanda perfekta drinkar en tisdagskväll man planerar att spendera med sig själv, katten & någon random googlad dokumentär. Kanske skrivandes, beroende på om orden fortfarande stavas rätt eller inte. Eller om att ta en snus, bara för att man kan. Eller spotta ut den eftersom, den aldrig gav någontig, varken smak eller effekt. Bara köra, sådär som jag tenderar att aldrig göra.

Det må vara en helt vanlig vardag, men jag vill inte leva så.
På rutiner.
Är man ledig mot sin vilja är det ju lika bra att leva som om man aldrig gjort något annat.

Projekt 2.0 startade sekunden efter jag läst i en blogg, jag ganska random googlat fram.
Där skribenten beskrev en tjej som stod framför henne i kön på pressbyrån, hon själv skulle köpa sin vanliga cola zero + banan medan hon observerade hur hennes jämngamla kopia framför henne i kön köpte en orangina + en twix. Tankarna vände & vred sig mellan tinningarna, hon gick ur kön, vände tillbaka, lämnade tillbaka colan tog en orangina, lämnade tillbaka bananen och tog en twix. Tänkte, det måste vara en spännande tjej och varför ska jag göra sådär som jag alltid gör, när jag faktiskt har möjligheten att göra något helt annat?

Inspirations-nerven darrade till.
Projekt 2.0 kom till.
Måste sluta göra saker som jag är trygg med & börja göra saker som kanske skapar en annan sorts trygghet.
Jag är förfan snart 22 år, då kommer man inte undan med vissa saker, lika bra att vara lite snyggare & lite bättre & lite mer 2.0.

& det är anledningen till varför jag köpte en kalender för 200:-, varför jag köpte en ny garderob, varför jag förnyade mitt gymkort trots att jag aldrig kommer väga sådär lite som jag ibland kan vilja, lackade mina naglar glittriga, blekte topparna.

Om man gör samma sak dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år & får samma resultat, är det fan på tiden att göra allting annorlunda...and now, we wait.

Vad gör man mer på lediga dagar?
Gårdagen slösade jag bort på tv-serier som blivit bortglömda i min downloads-mapp på D:hårddisken, ni vet, den hårddisken som man liksom aldrig ens bemödar sig att titta i, för man vet att man bara lagt saker där för att slippa dem, ungefär som när man sopar damm under mattan, när man ändå har skyffeln i handen och egentligen borde samla upp skiten där i på direkten.

Single Ladies, South Park, Futurama & Wilfred. Såg ikapp Glee, The killing & Drop dead diva. Film-marathon med Up, Rio, Rango & Despicable me. Nu, nu har jag absolut ingenting kvar. Utlämnad till en helt tom dowloads-mapp, känner jag mig både något befriad och något disturbed, vart tog gårdagen vägen egentligen?!
Hur man slösar bort 24 timmar, på ingenting. Jag är fan p-r-o.

2 lediga dagar till. Sen lite mer jobb.
För att vara lite mer ledig, för att jobba lite till.
För att vara ledig 10 dagar v. 29; funderar på att spendera hälften i Köpenhamn & hälften i Stockholm, leka jet-set like that. Helst hade jag velat spendera alla dagarna i Warszawa, då min öststads-craving ligger på helt galna nivåer atm, men, självdestruktiv som jag är skjuter jag upp de tankarna, låter mig hållas/plågas/avlida långsamt. Nästa sommar.
Kanske.

Gick till systemet med 100:- på kontot. Jag som skulle köpa vodka, svängde istället in på gymmet & sprang lite.
Gick hem, fyllde på kontot för att kunna fylla på spritförrådet, tillbaka ner till systemet, svängde förbi bibblan, hem igen.

Det bästa med att bo i kungälv, måste vara närheten till a-l-l-t-i-n-g.
Det må vara en kilometer till busshållplatsen, men vägen måste ju börja någonstans
& väl framme ligger den precis brevid systemet, som ligger brevid gymmet som ligger ett stekast ifrån biblioteket.
All a girl needs.
T.o.m Göteborg ligger nära, 20 minuter med bussen & man är mitt inne i brunnsparken, stadens hjärta som pumpar runt mitt blod; också.

Sedan om det är något jag försöker intala mig själv, eftersom jag FORTFARANDE inte blir erbjuden visingar på lägenheter trots 20 sökta i veckan & 18 månader i bostadskö...låter jag vara osagt. Tills vidare avnjuter jag en jordgubbsdrink med iskross, läsandes böckerna jag lånat på bibblan. Åh, ledigheten.

Somnade 03.51, trodde jag vaknade 08.43, men medan hjärnan var inställd på morgontid, sa klockan något helt annat. Åkte in till stan & slogs om utrymme tillsammans med alla extrema subkulturer som turistar i stan en dag som denna.

Har idag:
Lämnat tillbaka kläder jag köpt på H&M & faktiskt använt. Skäms marginellt. En mulen dag såg jag ut geom fönstret och bedömde vädret som jeans-väder. Gick ut, åkte in till stan, insåg mitt misstag, sprang in på H&M, köpte ett par shorts, bytte om. Använde de medan jag gjorde stan i några timmar & om sanningen ska fram så hade jag aldrig ens tänkt tanken att behålla dem. Känner hur jag får dålig karma.

Gick förbi jobbet, skämtade om att jag redan har jobbabstinens, fick veta att de haft hur mycket kunder som helst senaste dagarna, med konstant långa köer pga alla evenemang. Tackade gud att jag var ledig. Hämtade min väska & lånade toaletten. Lämnade in lott-vinster & bad om att få ut pegar, istället för att få nya lotter (trots att vi just nu har merförsäljningstävlig på ovan nämnda lotter.) Känner hur jag får dålig karma.

Lämnat tillbaka en kalender jag köpt för 199:- på akademibokhandeln, bara för att köpa den igen med 20% rabatt. Känner hur jag får dålig karma.

Köpt tobakprodukter utan att behöva visa leg. Eftersom jag varken röker/snusar har jag aldrig liksom ens tänk visa leg/inte visa leg-tanken, men den är rolig för jag kände mig lika nervös som random 93:a. För att inte oroa era stackars själar, så köpte jag ut till en kollega som satt fast i kassan & hade cravigs efter ett godis-snus vi inte har inne. Känner hur jag kompenserade upp den dåliga karman. Fick en dosa som tack. Sitter och stirrar på den, vet liksom inte vad jag ska göra av den. I pricip inget nikotin & massvis med granatäpplesmak. Känner hur jag får dålig karma igen, bara jag tänker tanken.

Ledigheten, åh.
1 dag av 6 gone.
Nu följer fem dagars ledighet som får min själ att bli ungefär lika genuint lycklig, som min plånbok blir självmordsbenägen. Dessutom har mamma + sambo åkt iväg på sin 2 månaders-cruise, vilket gör att jag har hela huset för mig själv ända till september med start igår. Passar på att blanda drinkar, klä/sminka mig lite mindre basic lite mer wild, lyssna för högt på min spotifylista & bara vara mig själv, sådär som man aldrig är med föräldrar närvarande.

Nu, ambivalensen.
Vill att morgondagen ska komma fort, men vill inte alls gå och lägga mig.

Jag hoppas att solen skiner, att fåglarna sjunger och att ni sveper en snaps och tänker på mig. Idag är det  fredag, tydligen midsommar. Himlen är inte riktigt med på det spåret, inte jag heller. Imorgon jobbar jag öppning, välkommnar alla walk-of-shamare tidigt tidigt inne på centralen. För att sedan jobba söndag & måndag & onsdag & torsdag & fredag för att ta helg, ja. Nästa helg. Nu, mer te & slutet på little miss sunshine.

---------------------
Fick precis ett sms av min storebror där han beskrev en jättetjock 12-åring, med rakat huvud i en one-piece, som han precis sett. Jättebebis-alert! Åh, episkt. Borde varit där. Istället sitter jag här & peppar dubbel lön imorgon. Det får det vara värt.

Kollegan lämnar jobbet med orden Är det något, så ring mig.
Klart att det inte kommer vara något, tänker jag, jag har full koll. f-u-l-l k-o-l-l. Såklart.

Tar handen ner mot höger ficka, där nyckeln alltid ligger. ALLTID.
Tomt. Känner hur hjärtat pumpar fortare, hur blodet rinner igenom kroppen i ultrarapid.
Andra handen, vänster ficka. FAN.

Paniken, inser att jag inte har någonting. Jag står mitt i en nystängd affär, utan mina saker, för de ligger i omklädningsrummet. Utan att ha räknat kassan, för den ska in i personalrummet, utan att kunna släcka ner för det gör man inne på lagret. Jag står mitt i en nystängd affär. Utan något. Ingen telefon, inga telefonnummer, för de finns alla, inne i personalrummet. Mellan mig och personalrummet, finns en dörr. Bakom dörren ligger mina nycklar, som enkelt hade öppnat nämnda dörr. Hittar en knapp till vakterna, någon minut senare står de där, viftandes med en ficklampa, febrilt knackandes på dörren, tre stora vakter.

Pinsamheten, när de inser att jag ber de skaffa fram numret till min chef.
Pinsamheten, när de inser att jag behöver låna telefonen.
Pinsamheten, när det visar sig att man faktiskt kan öppna omklädningsrummet, personalrummet och lagret med kod.

Suck.
Har gjort så många dumma misstag den här veckan att det är ett mirakel om jag får behålla jobbet.
Filar på ursäkter & andra smarta saker att säga när jag jobbar ensam med chefen på lördag.
Redeem deluxe.

Thank god, för att jag är ledig imorgon.
Avis på att familjen är på Käringön för att midsommra sig.
Cider, god mat & bästa platsen på jorden.
Hade verkligen behövt det nu, men 4 timmars kollektivtrafik, för att vara där i 4 timmar, för att åka tillbaka 4 timmar, känns..så-inte-värt.

Ska självömka & sola istället. Känns som en fin kombination.

Först blev jag orimligt avundsjuk på tjejen i videon, sen kom Peter Jöback in i bilden och känslan avtog, sen kom den tilbaka igen samtidigt som Salem Al Fakir och man blev orimligt avundsjuk igen. Känslan avtog lagom till Mange Schmidt kom in i bar överkropp. Tur det, annars hade jag verkligen behövt rycka upp mig. Nu är det liksom fortfarande okej.

Annars har jag spenderat kvällen på Liseberg.
Har tydligen fortfarande tur i spel (och som för att balansera upp det, otur i kärlek).
Hatar att ha tur i spel & otur i kärlek, vad ska jag med 2 kg choklad till om jag inte ens har någon att dela den med?! Inte okej.

Gillar att jobba öppning under helgen. Det handlar inte om den kalla nattluften, de nakna gatorna som får en att tro att man skulle kunna äga hela världen, inte känslan av att göra tvärt emot alla andra, en söndagmorgon. Inte bakis, inte sovande, inte självömkande, ni vet.

Jobbar man öppning under helgen, så jobbar man själv de första timmarna och det är just det som gör det. Att ha den makten, vaknar inte jag så vaknar inte PB den morgonen. Det är jag och PB mot världen, jag ger PB lite kärlek och PB ger mig kaffe. Jag blir lite grinig på PB för alla som varit på metaltown skapar milslånga köer, så jag inte kan få gjort det jag behöver få gjort och PB svarar med att strejka och koppla ner kassasystemet.

Det är så vi jobbar.
Sen kommer kollegan in och man tackar gud, får henne att ta kön och fyller på läsk i kylen.
Andas in & andas ut.

Idag ringde telefonen & väckte mig. Sådär som den aldrig gör, förutom den gången som chefen på PB ringde och ville ha in mig på arbetsintervju. Och idag ringde telefonen precis som då. Nu, som då, var det chefen på PB som undrade om jag ville gå på bake-off kurs. Tydligen finns det regler & knep trots att det bara handlar om att plocka upp frysta bullar ur frysen och in i ungen.

Fick med mig alldeles för många bullar, croissanter, flätor, wienerbröd etc/infinity hem.
Tur att man är nyttigheten själv och äcklas av sockret, slängde in skiten i frysen & skrev en kärleksfull lapp till mamma, som löd typ Finns fikabröd till er i frysen, alldeles nybakta, färska & underbara. Som du! Puss.

Kommer vara favoritbarnet veckan ut, minst.

Har hängt inne i stan, drog med mamma. Svängde spontant in på ett klipp er 2 betala för 1-ställe. Blev klippt av en superbög, dog inombords medan han gjorde alla de stereotypa movesen. Han klippte topparna med millimeterprecision, jag blev nöjd, mamma blev skitsnygg, jag bjöd. Drog en lunch, drog en mini-shoppingtur, drog till gymmet när mamma drog hem.

Körde spinning för en sinnesjukt bra instruktör.
Körde ett danspass efter.
Dubbelpass, jag håller vad jag lovar.

Nu är jag hemma
& nu, nu ska jag sova.

Jobbat lite, tränat mycket.
Sovit mitt-i-mellan.

Nu är jag ledig i en hel vecka.
Har glömt bort vad man gör om dagarna när man är ledig.

Hade velat ta en endags över till oslo, eller tvådagars till köpenhamn.
Men till det behöver man känna någon som också är ledig nu. Och som också har lite extra cash att slösa på onödiga utflykter.

Planen hitills är annars att sova mycket, hitta på lite och träna mitt-i-mellan.
& andra obligatoriska saker som att ha håret utsläppt samt måla naglarna.
Här blir det hårsprej och nagellack i massor hela veckan, som för att kompensera att PB/PBs dresscode äger mig när jag jobbar, kommer gå all in. Kleta nagellack all over the place.

Leka rebell.

Har seriösa dans-cravings.
Sådär som det alltid blir när man kollar på so you think you can dance & man sitter i soffan & ba ropar JA!




VILL OCKSÅ.
Ska bara gå ner de kilona jag gått upp sedan jag flyttade hem igen, men sen! Då jävlar.
Tur att kursstarterna är i höst, ha ju hela sommaren på mig.

Hej gymmet, nu blire milen istället för 5an och dubbelpass istället för vanliga pass några veckor framöver.
Är det okej med dig?

Inte för att tråka ut er med PB-historier, men det händer så mycket roliga saker under varje pass, att det vore a shame att inte dela med sig.

En man kommer in med 100:- i mynt. Frågar om jag kan växla in de åt honom. Ber honom att stiga åt sidan, så att jag kan jobba undan kön och sen se vad jag kan göra. Sist i kön står en kille ca 25 år. Han köper cigg, betalar & ska precis gå, var på jag säger (till mannen med växeln) Kom över hit, Så kör vi! Varpå killen med ciggen blir helt paff. Säger Va?!Här&nu? i ultrarapid.

Och jag inser, och växelmannen inser att killen med ciggen tagit det som en sexuell invit. Sjukt roligt.
Skrattade tills jag inte kunde andas. När jag väk kunde andas igen, passade jag på att skratta lite till.

Skrattar än.

Igår vaknade jag 04. Sedan tog jag bussen till jobbet en timme senare, jobbade till 15. Åkte vidare på födelsedagskalas, skulle åka hem vid 21. Svepte istället en drink. Skulle åka hem vid 22, svepte itället en drink till. Somnade någongång när alla gått efter 01.36. Sedan skulle jag upp vid 04 igen. Oops liksom.

Men PB visade sig vara en grym inte-full-men-inte-heller-bakis-mellanlandningsplats. Kom in en halvtimme innan jag började, bakade kanelbullar, tog en latte. Fikade medan jag räknade in kassan. Sjukt skönt. Bakis-kurerade mig hela dagen med plockgodis och mjölk. Tills jag fick åka hem vid 15.

Sen somnade jag & sov de skönaste 5 timmarna någonsin.

Jag har inte fått dricka kaffe i fyra dagar och jag tror att det är just det som gjort mig snudd på beronde av denna bruna, varma och underbara vätska. Jag har aldrig varit en äkta kaffe-drickare utan mer ett hobby-dito, men när man inte får göra något slår det ganska ofta över, åtminstonde för mig som är en blandning mellan trots- och beroende-personlighet.

Så nu dricker jag kaffe like there's no tommorrow.

Så, varför har jag inte fått dricka kaffe på fyra dagar?
Jo, av samma anledning jag inte har fått äta/dricka någonting med färg över huvudtaget. En vit vecka har aldrig varit så bokstavligt tolkad. Mjölkprodukter och blomkål och i princip allt som är vitt och ätbart har jag fått i mig, endast.

Så, varför?
Jo, jag har varit i en pytteliten lokal, hostat upp lite cash och fått en tandblekning. Har ett smile likt random hollywood-kändis nu. Och sådant får man inte förstöra genom att dricka kaffe, de första dagarna efter. Vet inte riktigt vad jag ska med ett hollywood-smile till, men nu äger jag ett. Vi ska ut och utforska världen, jag och smilet. Fast först ska vi avnjuta en kopp kaffe.

Hur mycket jag än har kommit att tycka om PB så skulle jag ljuga om jag skrev att det varit helt smärtfritt att jobba de där 52 timmarna. Idag ska jag jobba undan de sista fyra och sen ska jag sova. Ladda om.

Igår lämnade jag både själen, hjärtat och hjärnan hemma innan jag gick till jobbet. Det där man kallar energi, som brukar vara en himla bra grej att ha, tappade jag någonstans på vägen. Kände mig totalt nerregnad, likt de so vågat sig ut på stan utan paraply. Kom in på jobbet, bytte om och sen ser jag dem. Killar från snus-bolaget som håller på att byta ut snuskylarna mot nya. Stora starka, arbets-svett luktande killar. Sådana där som gör att man nästan avlider, av att bara ha de i närheten. Stal så mycket energi jag kunde ifrån de.

När de gick var nerregnade och ur fokus-saga tillbaka. Räknandes timmarna tills hemgång.

Idag var tanken att jag skulle sova ut. Sova ut, träna och sen tilbaka till jobbet för ett mini-pass inventering. Sova ut gick sådär. Redan innan 07, satte man igång maskinerier utan för mitt rum som skulle slipa/borra/whatever. Drog till gymmet.
Körde ett bodypump pass.
Satte mig ner och grät.

Så roligt. Hade inte duschat, inte tvättat gymkläderna & dålig sömn kan vara den sämsta kombinationen någonsin. Kände mig ännu mer ur fokus. Försökte härda ut bodypump-passet men kände bara, vad fan sysslar jag med? vad-sysslar-jag-med-vad-sysslar-jag-med.

Sedan duschade jag, på med rena kläder och nu drar jag lyxlunch inne på NK. 127:- för en löjligt liten sallad. Socialen betalar. Känner att jag börjar komma tillbaka. Om två timmar bör jag vara nere på jobbet.

Jag börjar ladda upp, börjar känna peppen.
Hade behövt sova några timmar till, istället ska jag sitta här, se lite tv-serier och om tre timmar ta en liten fika innan jag drar vidare till jobbet.

Imorgon, då. Då ska jag sova ut.

Känner man mig så känner man även till det faktum att jag aldrig varit kär.
Vilket antagligen är anledningen till att jag lätt crushar på folk, för att få vara åtminstonde lite normal.

Igår drömde jag om hur jag var kär i en kille med blå ögon, brunt hår vid namn Tobbe.
Han hade vaknat före mig, satt sig upp i sängen med sitt rufsiga hår medan solen vandrade längst hans rygg.
Jag satte mig upp brevid honom och pussade på hans axel.

Och jag kunde inte tänka klart,
jag var helt uppfylld av känslan jag nu identifierat som k-ä-r.
Ville pussa på hans axel för alltid.

Sedan vaknade jag.
Och jag bara tänkte, tur att jag aldrig behövt känna den känslan mer än under de minutrarna drömmen varade.
Jag hade fan blivit självmordsbenägen, den sekunden känslan tog slut.
Bättre att aldrig ha haft den...eller?